"I evighetens perspektiv blir ögonblicket till ett liv" Piet Hein.

De "Tre trästäderna" Eksjö, Hjo och Nora bevarar och skapar dessa livets ögonblick. Historiska upplevelser i för Sverige unika stadsmiljöer som låter din fantasi resa i tid och rum.

Alla städerna har fått den prestigefyllda utmärkelsen Europa Nostra för god bebyggelse-vård, och på gator och torg kan du se, lukta och känna på miljöer från 400 år som på många platser har gott förlorade men som i de "Tre trästäderna" finns kvar.

Tittar du in på gårdarna eller flanerar på gatorna som strålar ut från torgen kan du året runt stöta på teatersällskap, stadsvandringar och varje gård och gathörn utgör en konsertarena. Om du vill uppleva trästadens alla vackra och upplevelserika miljöer, kom då och besök oss.

Men innan du besöker oss! Ta dig runt i våra städer med hjälp av våra virtuella stadsvandringar och låt dig överraskas av de "Tre trästäderna".

Europa Nostra betyder på latin "Vårt Europa" och är namnet på en paraplyorganisation för över 200 nationella organisationer inom i stort sett alla kontinentens länder. Från en ganska blygsam början har Europa Nostra utvecklats till en ledande aktör inom alla frågor som rör europeiskt kulturarv.

Europa Nostra av idag är den främsta kanalen mellan kulturarvsintressenter och stora internationella organisationer som EU, Europarådet och UNESCO. Läs mer om Europa Nostra »

Alla tre trästäder har fått utmärkelse av Europa Nostra. Nora har dessutom fått Europa Nostra-pris för en enskild byggnad – Församlingshemmet (2002) och för Gyttorps Centrum (2002).

Motiveringar:

Eksjö
"För utomordentlig renovering av denna betydelsefulla samling av äldre trähusbebyggelse som har givit nytt liv till den gamla stadskärnan"

Hjo
"För det beaktansvärda bevarandet av den samlade trästaden Hjo, vilket inneburit ett bibehållande av dess särprägel och charm".

Nora
"För det framgångsrika genomförandet av ett långt och komplicerat projekt som bevarat staden Noras historiska och kulturella miljö vilket inkluderar trähusen, industriminnena och järnvägen till Pershyttan."

Tre trästäder har producerat en gemensam affisch i format 70x100.

En stadsvandringsguide med gemensam layout finns för varje trästad (sv, eng, ty).

En allmän broschyr under begreppet "Tre trästäder" har producerats i samarbete med Svenskt Kulturarv.

Tre trästäder har tillsammans med olika samarbetspartners arrangerat två konferenser på riksnivå - "Det byggda kulturarvet och turismen" 2000 och "Svenska trästäder" 2002.

Tre trästäder har tagit fram en ryggsäck utrustad med frågor om staden, penna och måttband. Ryggsäcken hyrs ut eller säljs och målgruppen är barngrupper och barnfamiljer.

En utställning om de tre trästäderna turnerade 2001 – 2003 mellan Eksjö, Hjo och Nora. En del av utställningen bestod av fasadutsnitt hantverksmässigt tillverkade av DaCapo Hantverksskola.

Webb
Jesper Anhede, Anhede Productions AB, Mediahuset.nu »
+46 (0)503-13700

Kartor
Christina Jonsson, Fingerprint Illustrationer »

Fotografer - Hjo
Rolf Carlsson, Göran Magnusson, Nordiska Museet, Per-Göran Ylander, Per-Åke Johansson

Trädgårdsritning Baggstedtsgården
Per-Åke Johansson och Barbro Johansson

Fotografer - Nora
Roine Magnusson, Inger Linder-Bolander

Eksjö turistbyrå
Norra Storgatan 29, 575 80 Eksjö
Tel: +46 (0)381-36170
turism@eksjo.se »

Hjo turistbyrå
Floragatan 1, 544 33 Hjo
Tel: +46 (0)503-35255
tourism@hjo.se »

Nora turistbyrå
Stationshuset, 713 80 Nora
Tel: +46 (0)587-811 20
nora.turistbyra@nora.se »

Eksjö kommun
Birgitta E Hofmann, Turistchef
Tel: +46 (0)381-36104, Mob: +46 (0)703-407885
ehb@eksjo.se »

Christine Larsson, Stadsarkitekt
Tel: +46 (0)381-36209, Mob: +46 (0)706-406209
christine.larsson@eksjo.se »

Hjo kommun
Marie-Louise Fahlström, Kultur- & fritidschef
Tel: +46 (0)503-35013, Mob: +46 (0)705-406071
marie-louise.fahlstrom@hjo.se »

Per-Göran Ylander, Stadsarkitekt
Tel: +46 (0)503-35235, Mob: +46 (0)705-578985
pg.ylander@hjo.se »

Nora kommun
Anders Håberger, Stadsarkitekt
Tel: +46 (0)581-817 00 anders.haberger@lindesberg.se »

Rolf Nielsen, Kultur- & fritidschef
Tel: +46 (0)587-81293, Mob: +46(0)730-490112
rolf.nielsen@nora.se »

Susann Cederlund, Turistchef
Tel: +46 (0)587-81119, Mob: +46(0)705-210306
susann.cederlund@nora.se »

amla stans gator, gränder och gårdar i Eksjö öppnar våra ögon för en levande och utsökt antikvitet.

Med rötter i medeltiden och ett osedvanligt välbevarat fastighetsbestånd från 1600-talet och framåt, gör Eksjö verkligen skäl för epitetet "den unika trästaden".

I centrala Eksjö finns ett sextiotal byggnads- minnesförklarade byggnader, de allra flesta i Gamla stan. Här möter vi den senmedeltida stadsplanen närmast intakt. Det är en "oregelbunden rutnätsplan" som ger en småskalig och intim stadskaraktär.

Den sammanhållna trästaden anses vara en av Sveriges bäst bevarade, en kulturskatt.

Välkommen till en stadsvandring i Eksjö, virtuell eller verklig. Under vandringen ha gärna i åtanke att i ett land där många äldre stadskärnor rivits eller hanterats ovarsamt framstår Eksjö som ett av de få lysande undantagen.

I centrala staden är 65 % av byggnadsbeståndet från tiden före 1900. Motsvarande siffra för Sverige i övrigt är blott 6 %!

Detta faktum bidrog bl.a. till att Gamla stan i Eksjö 1997 tilldelades Europa Nostra Diplom "för utomordentlig renovering av  denna betydelsefulla samling av äldre trähusbebyggelse som har givit nytt liv till den gamla stadskärnan."

Om inte om hade varit ...

... kunde Krusagården idag varit riven och förvandlad till ett varuhus! Tanken fanns efter Andra världskriget.

På 1770-talet var detta en viktig handelsgård utmed infarten från norra tullen. Gården har under årens lopp även varit plats för bränneri, krog, hökeri och garveri.

I dag har Föreningen Krusagården en aktiv verksamhet här. Sedan några år finner vi även Eksjö turistbyrå på strategisk plats i bottenplanet.

På gården ser vi den ek som Gustav VI Adolf planterade 1954.

I långliga tider var Fornminnesgården centrum för stadens kopparslagare.

Från 1600-tal, då gården hette Nils Bijtares gård, till 1910 då man talade om Kopparslagaregård. Sedan 1920-talet drivs gården som museum av Eksjö musei- och hembygdsförening.

Här får besökaren inblickar i bl.a. silversmide, skomakeri och bokbinderi ­ och självklart kopparslageri ­ men vi kan också botanisera bland gamla leksaker, husgeråd, cyklar, kyrkans historia, apotek och skolväsende i en härlig blandning.

Norra Storgatan och Nygatan sträcker sig från Stora torget mot Gamla stan och förenas vid Lilla torget.

Det kullerstensbelagda torget kallades tidigare Hötorget, platsen där bönderna sålde hö och halm.

Här är Societetshuset det för ögat mest imposanta med frontespis och pilastrar. Huset har på 1800-talet hyst såväl ett hektiskt nöjesliv med teater, trolleri, konserter, baler och soaréer som en kyrklig andlighet i stadens första missionsförsamling.

Bebyggelsen runt Lilla torget tillhör säkert stadens äldsta. Vid ån odlades i slutet av 1600-talet örter och kryddor för läkeverksamhet. Hundra år senare var Eksjö en framstående stad inom färgerinäringen.

På torgets västra sida, bakom den Falleniuska gården, finner vi Färgaregården, numera STF:s vandrarhem.

Ställ dig vid kastanjen på Forssellska gården. Betrakta dess vårdträd, svalgångarna och det milda ljuset. Ställ frågan: är detta Eksjös vackraste gård?

Kanske är denna handelsgård från 1700-talet. Den består av två tomter och har hyst ett garveri på 1800-talet. Senare hade möss- och hattmakaren Axel Forssell affär mot Norra Storgatan. Idag förhöjer gårdens härliga akustik vilket musikstycke som helst.

I början av 1400-talet låg "Ekesiö" ca 500 meter sydväst om nuvarande kyrkan.

Sedan Eksjö bränts ned 1568 under Nordiska sjuårskriget fick den flamländske slottsbyggmästaren Arendt de Roy kungens uppdrag att staka ut "det nya Eksjö". Återuppbyggnaden fullbordades i slutet av 1500-talet.

På bl.a. Arendt Byggmästares gata får vi fortfarande en inblick i de senaste 400 årens liv i staden.

Gatunamn och gårdsnamn erinrar om alla dessa hantverksyrken, en del känner vi till, andra har förlorats i tidens glömska: garvare, färgare, repslagare, vaxblekare. kopparslagare. bardskärare, smeder, karduansmakare...

Vad har Riddarhuset i Stockholm gemensamt med Vaxblekaregården i Eksjö?

Ställ dig i Bagaregränd och begrunda! Svaret är säteritaket ­ det branta med två fall, skilda åt av en vertikal mellandel. En ovanlig syn mitt inne i en stadskärna.

Denna hantverksgård vittnar bl.a. om spännande småländsk företagsamhet. En av gårdens två tomter ägdes på 1600-talet av pärlstickerskan/brodösen Helena Larsdotter.

Ur hennes produktion kan nämnas ett stort antal mässhakar och andra textilier till kyrkor i trakten. En del av hennes vackra arbeten finns ännu bevarade.

Gårdagens nuvarande namn har sin grund i vaxblekeriverksamheten på 1800-talet, den enda i Sverige utanför huvudstaden.

Gult vax placerades i stora vattenfyllda kar utomhus för att blekas av solljuset. Blekt vax användes till medaljonger i t.ex. vaxreliefer, dockhuvuden och pärlor.

Norra Storgatan "pekar" mot Stockholmsvägen och därmed mot huvudstaden. En huvudgatas sträckning är ingen slump.

Eksjö befinner sig sedan länge i skärningspunkten mellan två viktiga landsvägar ­ och samtidigt handelsvägar ­ dels den nord-sydliga som förband Stockholm med kusttrakterna i Småland och Blekinge, dels den öst-västliga som förenade västerhavet med Östersjön.

Norra Storgatan är navet i området mellan Stora Torget och Åbron. Här är de allra flesta byggnader, gårdsmiljöer och själva gatustrukturen byggnadsminnen.

Ändå handlar det inte om någon museal företeelse, utan en högst levande gata med bostäder, butiker och restauranger, med folkliv och atmosfär, nu som då.

Vid Åbrån brusar vattnet i Eksjöån, ett av Emåns många källflöden. som förbinder Eksjö med Östersjön, det söta med det salta.

Aschanska gården är en av stadens äldsta gårdar. Den består av två tomter, varav den södra, Puke-gården, finns belagd i skattelängder från 1550.

Släkten Aschan övertog den nuvarande fastigheten på 1830-talet. I tre generationer, fram till 1984, bodde Achanarna här. De tillhörde stadens societet, som garverifabrikörer och rådmän.

Med en air från flydda sekler står i dag det välbevarade borgarhemmet oförändrat, nu som museum.

På gården prunkar gammaldags blommor och vinbärsbuskar i Lillträdgården. En oas i staden.

Eksjö lever i spänningen mellan det moderna och det förflutna. mellan det rätlinjiga och det svängda gaturummet.

Stora Torget är vattendelaren mellan den norra stadsdelens, Gamla stans täta gator, timmerhus med utskjutande övervåningar, svalgångar och idylliska innergårdar. Söder om torget finns de breda, raka gatorna, de lite striktare kvarteren från slutet av 1800-talet.

Bakgrunden var den katastrofala storbrand som härjade 1856, vilken ödelade 40 gårdar söder om torget. Det nya torg som uppstod efter branden är mer än dubbelt så stort som det gamla genom att två tomtrader slopades.

De välbevarade husen runt torget speglar tydligt 1800-talets symmetriska arkitektur. Stora Torgets signum är i övrigt Stadshotellet, kyrkan och inte minst Ryttarstatyn, vilken erinrar om Eksjös långa militära historia, Ryttaren restes till minne av kavalleriregementet, ett av Europas äldsta, som lades ned 1927.

Den som går en stadsvandring får se mycket, men inte allt. I flera fastigheter finns välbevarade tak- och väggmålningar.

Heidemanska gården på Nygatan har unika stockmålningar och handmålade tapeter på linneväv från 1600-talet. Målningarna är utförda i både olje- och limfärg, troligen av olika konstnärer. Bergmanska gården (Carlos) vid Stora Torget har också flera stilfulla tak- och väggmålningar från 1700-talets början.

En större takmålning visar ett motiv på temat Kristi förklaring. En annan avbildar gudinnan Ceres med ett ymnighetshorn i famnen. I huset finns en källare, där utskänkning tidigare förekommit. Att kvarteret heter Vinskänken får därmed sin förklaring.

Det finns naturligtvis många fler exempel på konst uppåt väggar och tak.

"När andra rev, så sparade vi. När andra vaknade, då ägde vi, vad de andra saknade". I Eksjö är vi verkligen stolta över den stadsplan med 400 år på nacken, som fortfarande har kvar sin ursprungliga karaktär och struktur.

Mycket har förändrats i Eksjö under årens lopp, men en del är sig precis likt. Betrakta våra gamla kartor och jämför med några nyare. Du känner igen tomtindelningen och gatornas sträckning i Gamla stan ­ du upplever något av historiens vingslag.

En hel kollektion kartor finner du på Eksjö hemsida, de äldsta från 1600-talet.

www.eksjo.se »

Hjo är en småstadsidyll där man kan flanera bland trähus från 17-, 18- och 1900-tal. När Du går i stadens gränder kan Du uppleva, inte bara de vackra husen, utan också grönskan i alla trädgårdar. För att inte tala om alla verandor som lockar med snickarglädje och smäckra spröjsar.

Vattnet spelar av naturliga skäl en stor roll för Hjo. En ångbåtstur med S/S Trafik, ett bad i Vättern eller Guldkroksbadets bassäng förhöjer besöket i Hjo.

Norr om hamnen ligger Hjo vackra stadspark. Den anlades på 1870-talet och var då en del av Hjo Vattenkuranstalt. Som stolta minnen från kurortstiden ligger trä-villorna uppradade i parken, med balkongerna vända mot vattnet.

Hjo är en stad att trivas i. Välkommen att testa oss!

Den norra och västra gränsen för medeltidsstaden Hjo var Hjoån. Inte förrän vid slutet av 1800-talet började man i större utsträckning bygga norr om ån.

Tomterna närmast Vättern är mycket gamla (kvarteret heter idag Långan). Tomtformerna är i stort sett oförändrade sedan 1696, då stadens äldsta karta upprättades. Sannolikt har tomterna medeltida ursprung.

En föreställning om hur ett hus i kvarteret Långan sett ut får vi av en försäkringsanmälan från den 14 mars 1840:

"N:o 1
Ett boningshus af furutimmer har egna wäggar å fyra sidor, i godt stånd, 29 alnar långt, 16 alnar bredt och 18 alnar högt å gafveln från kroppåsen till marken. Innehåller två våningar med vind. Täckt med tegel, två skorstenar, wattenrännor och taklist af träd. Första våningen innefattar fyra inredda boningsrum, ett kök och en förstuga samt andra våningen fem inredda rum, ett kök och en förstuga. Trapporne af träd. Mellantak av bräder. Golf af plank."

Brandförsäkran avslutas med "Nödige brandredskap finnes vid tomten."

Hjoån, som idag delar staden mitt itu, var förr gräns mot norr. Här vid stadens hank och stör uppfördes 1671 Norreports tullstuga där resande handelsmän, hantverkare och bönder fick erlägga tull för sina varor.

Att idka handel på landsbygden var inte tillåtet och det var borgerskapets uppgift att upplåta marknadsplats och hålla efter stängsel och tullportar.

Nuvarande tullstugan är från första hälften av 1700-talet och bidrar på ett omistligt sätt till
Hamngatans speciella karaktär.

Efter Lilla tullens avskaffande i början av 1800-talet har stugan använts till olika slag av affärsverksamhet. Här har bl.a. funnits karamellbutik, modeaffär och tapisseributik.

I kvarteret Långan fanns de välbeställda handels- och hantverksgårdarna.

Breda portlider vetter mot gatan, tillräckliga för häst och vagn att passera och inne på gårdarna sträcker sig långa träbyggnader ner mot sjökanten.

Alla Långans tomter har direkt kontakt med Vättern, inte minst viktigt för de garverier och färgerier som bedrev sin verksamhet här.

Mot slutet av 1800-talet ändrade verksamheten karaktär och affärer och specialbutiker av allehanda slag blev ett nytt inslag i stadsbilden.

Fasaden och exponeringen mot gatan blev allt viktigare och flera av husen byggdes om för att bättre passa in i rollen som handelshus vid en affärsgata i centrum.

Stadsgårdens byggnader mot Regeringsgatan är från tidigt 1850-tal och hit flyttade sedermera stadens rådstuga.

Här har också inrymts telegrafstation, lånebibliotek och polisstation. På gårdsidan finns den gamla arrestlokalen fortfarande kvar.

Inne på den stora gården, med Hjoån som nordlig gräns, fanns tidigt ett garveri och på gårdsplanen övade stadens ”elitbrandkår” under ledning av kontorschef K.G. Swedenborg. I brandstationens höga torn hängdes slangarna på tork.

Brandstationens träbyggnad, som idag inhyser kommunens snickare, dömdes på 1920-talet ut som alltför brandfarlig för de nyanskaffade brandbilarna!

Eld – alla trästäders fasa!
I april 1794 händer det som inte får hända; en ”vådeld” uppstår i en stallbyggnad och i den hårda, sydostliga vinden sprider sig branden till den medeltida kyrkan och kringliggande byggnader.

Någon stadsbrand blir det dock inte – genom ett rådigt ingripande från stadens borgare och Fågelås bönder och torpare begränsas förödelsen.

Huvuddragen av det medeltida gatunätet finns på grund av detta i det närmaste intakt bevarat.

Den gamla kyrkan, med spåntak och långhus i trä, brinner dock ner till grunden liksom närliggande fastigheter på Regeringsgatan och Hantverksgatan. I tegel och sten byggs den nya kyrkan och 1799 står den färdig.

Under lång tid i Hjos historia fanns två förbindelser från staden över Hjoån.

En var Norrbro, den andra förband staden med ägorna på Wekängen och Weka Gärden väster om staden. Man nådde bron via den lilla gränd som idag heter Västergränd.

En del av kvartersnamnen minner om att dessa kvarter varit fyllda av hantverkare – Kopparslagaren, Krukmakaren och Bryggaren.

Baggstedtsgården är bebyggd med tre hus.

Det stora bostadshuset  fick sitt nuvarande utseende 1871. Kuskbostaden, ursprungligen en drängstuga, är från 1700-talet, men ombyggd på 1930-talet. Uthuset längs med Ånabacken uppfördes 1878.

1877 köpte doktor Wilhelm Baggstedt fastigheten, en tomt som än idag är en av de största i Hjo stad. 1878 byggdes en veranda mot norr och ett trapphus. Mellan 1871 och 2001 beboddes gården av tre generationer doktorer.

Trädgården planlades av Johan Joseph Sternemann (1824 – 1893), samma trädgårdsarkitekt som planerade badparken vid Hjo Vattenkuranstalt. I beskrivningen till trädgårdsritningen kan man bl.a. läsa: ”En paviljon är föreslagen å den större holmen som är den egentligen rätta platsen för en sådan.”

…och en paviljong blev det som finns kvar än idag!

Med sin kullerstensbeläggning hör Hantverksgatan till de mer pittoreska gatorna i Gamla staden.

Gatans gamla namn var Stomsgatan eftersom kyrkan under lång tid ägt marken mellan kyrkan och Hantverksgatan. Där ligger sedan 1872 prästgården. Hjo blev egen församling först 1871.

Gaturummet uppvisar tydligt en gammal princip i Hjos byggnadskultur: entréerna till byggnaderna är förlagda inne på gårdarna och inte från gatan.

Denna princip har varit förhärskande i stora delar av Hjo, men efterhand har framför allt i byggnader med affärsläge försetts med dörrar mot gatan.

1853 fanns på gården två boningshus, varav ett innehöll kakelugnsmakarverkstad, gesällkammare och brännugn. Härutöver fanns på gården brygghus, hemlighus, uthus, ladugård och svinhus.

Många uthus rivs eftersom de saknar användning. Behovet av stall, ladugårdar, utedass m.m. har av naturliga skäl upphört. Ändå är det mångfalden av uthus som ger den gamla staden särprägel och karaktär. De sista uthusen på Kakelugnsmakargården räddades i sista stund, minst sagt!

Utöver kakelugnsmakeri har på gården funnits målarverkstad och möbelverkstad. Under en period fanns i ett av uthusen frysfack som stadens invånare fick hyra till sina matvaror.

Bostadshuset utmed gatan har en av stadens finaste exempel på handhyvlad panel.

Gamla staden bestod i äldre tider av en blandning av bostäder, djurhållning, handel och hantverk.

Enligt 1903 års handelskalender fanns i staden Hjo ett 50-tal hantverkare fördelade på 29 olika slags hantverk, allt från bagare till urmakare. Vid samma tidpunkt fanns endast fem industrier i staden.

Många hantverksyrken har mer eller mindre upphört att existera, t.ex. färgare, handsmakare, repslagare och tunnbindare. Andra lever kvar, men finns inte kvar i stadens centrala delar.

Falks Plåtslageri är en av de få kvarvarande hantverksgårdarna och den enda som 2004 finns verksamhet på. Plåtslageriet på gården etablerades 1911 och har sedan dess bedrivits i samma lokaler.

1876 startar Hjo Vattenkuranstalt AB. Hälsobrunnar var på modet vid denna tid. Längs med Vättern ligger trävillorna med detaljrika fasader uppförda mellan 1876 och 1892.

Det rika sällskapslivet bestod av musik, dans, soaréer och basarer. Utomhus flanerade gästerna i parken, spelade krocket eller tennis. Badanstalten glansperiod inföll vid sekelskiftet 1900. Restaurang Bellevue brann ned 1932 och därefter upphörde badanstalten.

Hjo stad köpte byggnader och park. Badparken blev därefter Hjo stadspark. Här kan man fortfarande flanera, spela tennis och uppleva olika evenemang under sommaren.

Från mitten av 1800-talet började byggandet i Sverige övergå från hantverk till industri, en process som pågår långt inpå 1900-talet. Innan cirkelsågen och maskinhyveln kom i bruk, fick panelbrädorna sågas och hyvlas för hand.

I Hjo finns fortfarande en ansenlig mängd handgjorda fasadpaneler, panelbrädor som är 130 år och äldre! Inte mindre än 69 byggnader med handhyvlad panel har påträffats. 33 av dessa byggnader har stor andel välbevarad panel.

De mest bearbetade panelbrädorna tillverkades i en process med minst tio olika moment. Tillverkningen började med en genomsågning av det runda trädet och slutade med att den valda profilen hyvlades fram med en särskild profilhyvel.

Det har gått mer än 360 år sedan Nora fick stadsprivilegier. Då var det malmfyndigheterna som förde människor hit.

Det är den välbevarade trästadsbebyggelsen, med sitt rutnätsmönster av låga kringbyggda gårdar, som utövar sin dragningskraft. Här kan man, inom ramarna för en kort promenad, njuta den fruktsamma legeringen av samtid och historia.

De små pittoreska husen från tre århundraden, det kullerstensbelagda torget med medeltida anor krönt av Göthlinska gården som tronar i dess utkanter.

Som en vis gammal furste blickar den värdigt åldrade gården ut över sluttningen mot sjön där ekorna vilar vid abborrgrund och vasskanter och man önskar bara att väggar kunde tala, och faktum är att det är just vad de kan.

Den äldsta delen av Nora, som är uppbyggd enligt den första stadsplanen från 1644, består av sammanlagt 24 kvarter. Detta centrala område brukar kallas för rutstaden, och bebyggelsen där består till största delen av trähus från 17- och 1800-talet. Även 1900-talet finns representerat inom rutstaden i form av bebyggelse som i de flesta fall inpassats väl i det äldre bebyggelsemönstret.

En liten promenad genom kvarteren mellan Kyrkan och Norasjön ger en bra bild av Noras karaktär.  Bebyggelsen är en blandning av hus från mitten av 1700-talet, som den lilla strandstugan nere vid sjön, och fram till vår tid, som församlingshemmet vid Kungsgatan byggt 1997.

De viktigaste byggnaderna är nästan alltid placerade utmed gatan, och uthus och mindre bostadshus inne i gårdarnas  lummiga grönska. I kvarteren öster om Kyrkan leder de branta gatorna ner till den vackra strandpromenaden och Norasjön, som utgör stadskärnans gräns mot öster.

Storgatsbacken var under 17-och 1800 talen hantverksgatan framför andra.

Här fanns skräddare och hattmakare, bagare och ölbryggare, bleck- och plåtslagare.

Bakom Mäster stretade lärlingar och drängar alltmedan husmor och pigor efter bästa förmåga höll rent i hus och tvättkorgar, bakade och ställde spis på bordet.

1847 övertog Nora hantverksförening många av det gamla skråets uppgifter rörande mästarbrev, lärlingskontrakt och gesällbrev.

De senares framtid ljusnade betydligt om de kunde förmå prosten att intyga vederbörandes goda kunskaper i kristendom och därmed bereda vägen till Herrens heliga nattvard.

Hantverksgårdarna fungerade även som bostad för tjänstefolk och gesäller och några gårdar hade också egen djurhållning, något som faktiskt förekom ända in på 1950 talet.

Här låg också Leon Sandbergs bosättningsaffär som idag, fortfarande i familjens ägo, ligger ett par hundra meter västerut vid torget. Längst ner vid sjön ligger Strandstugans trädgårdsservering framröstad som ett av Sveriges vackrast belägna caféer.
Hur ska vår tids arkitektur ges utrymme i en stad som skyddas av kulturminnesmärkning?

Ska Nora stad frysas i en museal pose eller vågar vi vidröra det gamla och hur går man i så fall till väga?

Svaret kunde vara: Titta på Nora församlingshem!
På den tomt som tidigare inrymde brandstationen ligger idag Nora församlingshem.

Uppfört 1997och sedermera välförtjänt belönat  genom Europa Nostra priset 2002. Huset har på ett harmoniskt sätt fogats in i stadsbilden och där funnit sin egen plats och förtjänst utan att stjäla energi ur den gamla bebyggelsen.

De två arkitekterna Ingrid Reppen och Tina Wiik har vägletts av den gamla trätraditionens ideal.

För att komma till rätta med utrymmesproblemet har de låtit gathuset följa grannhusens fönstersättning. Entrén placerades istället vid den cirkelformade gården innanför gathuset.

Huset är lättöverskådligt genom de stora glaspartierna och ger ett sakralt men ändå anspråkslöst intryck.

Nora församlingshem blev inte en katt bland hermelinerna som många kanske fruktade utan en hermelin bland jämlikar.
Det gamla tingshuset, uppfört 1736, är beläget i korsningen Kungsgatan-Prästgatan.

Här behandlades häradets rättsliga ärenden mellan 1825 och 1905 men huset har både under tiden och senare även hyst polisstationen.

Här vet väggarna att berätta om gruvarbetaren Per Jansson pliktfälld till 7 kr och 50 öre för fylleri samt ytterligare 20 kr för att ha nedrifvit en kakelugn i härvarande häkte och om Johan Jansson som med sin 14 öre innehållande portmonnä utdelat slag över näsan så att blodvite uppkommit.

Men även mindre våldsamma hanteringar som ex dåvarande elverkets förråd har kunnat rymmas mellan husets väggar.

Huset har också fungerat som skola och teater men idag utnyttjas fastigheten som  kontorslokaler.
I kvarteret Venus, beläget i slänten mot Norasjön, mellan Vattugränd och Svartälvsgatan, ligger Aschanska gården.

Egendomen uppfördes förmodligen1748 men dess nuvarande omfattning härrör från 1960 talet då ett genomgripande saneringsarbete inleddes och de intilliggande bodarna och den västra delen av gården revs.

Då hade ett antal vitt skilda människoöden passerat som satt sina märken i golvtiljor och väggar.

Hov- och provinsialmedicus Johan Lorents Aschan, Carl Emil Bergstrand som drev Nora tidning och boktryckeri, direktören på Jernkontoret Ludvig Rinman och krigsdomaren och rådmannen Nils Aschan för att bara nämna några.

Fastigheten fick tillnamnet Aschanska efter ett förslag från stadens magistrat och som en hedersbetygelse till de två medlemmarna av släkten Aschan som ansågs ha restaurerat med varliga sinnen.

Gården har framförallt fungerat som bostad och i många fall även som näringsställe för sina ägare men har också hyst en del tjänstefolk.

Idag innehåller fastigheten fem lägenheter i ett av Noras mest attraktiva bostadsområden.
Den kringbyggda gården är typisk för 1700-talets bebyggelsestruktur i Nora, och utgör fortfarande stommen i Noras äldre bebyggelse.

Mot gatan ligger bostadshus och ibland en handelsbod som under äldre tid hade försäljning genom en lucka mot gatan.

Inne på gården låg förr stall, ladugård, förråd, bakstuga, brygghus och enklare bostadshus för tjänstefolk.

Idag är många av de gamla gårdshusen rivna eller ersatta av nyare bostadshus, verkstadsbyggnader och liknande, men gårdarna har för det mesta behållit sin grundstruktur.

Entrén till gården från gatan utgjordes oftast av ett portlider med träportar som förr stängdes nattetid.

Portarna och portomfattningarna utformades ofta med stor omsorg med klassiserande detaljer inspirerade av antikens formelement som pilastrar, kapitäl, gesimser, tempelgavlar mm.

Idag finns ett tjugotal portlider bevarade inom stadskärnan. Vissa portlider har rekonstruerats på senare år med stöd av gamla fotografier.
Bergströmska Gården

Portlidret in till den Bergströmska Gården med gatubyggnader från mitten av 1700-talet sattes igen vid en ombyggnad på 1950-talet då en möbelaffär flyttade in i huset.

Vid en restaurering och ombyggnad i början av 1980-talet återställdes den gamla inkörsporten med omfattning i empirestil utifrån  äldre fotografier.

Inne på gården uppfördes då utmed gårdens södra långsida ett nytt hus med hyreslägenheter som fick ersätta en svårt förfallen uthuslänga.
Widénska Gården

Denna inkörsport med en relativt anspråkslös omfattning och fasettmönstrade portar, som var vanliga under empiren, tillhör en kulturhistoriskt mycket värdefull fastighet med tidstypiska 17- och 1800-talsbyggnader.

Husen är på typiskt äldre sätt fyrsidigt grupperade kring gårdsplanen och är en av de få kvarvarande helt kringbyggda gårdarna i Nora.

Huvudbyggnaden mot Svartälvsgatan har en ursprunglig, rik fasaddekor från mitten av 1800-talet.
Rambergska Gården

Denna inkörsport med barockinspirerad omfattning och portar med rombiskt mönster leder in på en stor gård där större delen av bebyggelsen tillkommit under 1960-talet.

Vid den omfattande 60-talssaneringen bevarades endast hörnhuset från 1700-talet vid Rådstugu- och Svartälvsgatorna med de vackra portarna.

De nyuppförda bostadshusen från 60-talet har beträffande material, placering och skala anpassats till den gamla bebyggelsemiljön i Nora.
Göthlinska gården är kronjuvelen i Noras stadskärna. Gården uppfördes under slutet av 1700-talet.

Det gamla borgarhemmet är varsamt underhållet och den senaste stora renoveringen ägde rum 1996. Nu bestruken med linoljefärg i samma kulör som prydde gården på 1880 talet.

Familjen Göthlin ägde huset i obruten rad från och med kronofogde Agaton 1885 och fram till 1961 då Ingrid Göthlin gick ur tiden. Gården, som numera är museum, förvaltas av en stiftelse som bär hennes namn.

En vandring genom rummen på Göthlinska gården ger en god inblick i hur livet kunde se ut för de mer välbärgade invånarna i Nora stad när det begav sig.

Från den vackra glasverandan kan man se ut över trädgården med den relativt nybyggda utomhusscenen och de gamla snedväxta bodarna som uthålligt kämpar i den svaga slutting, om vårarna dekorerad med ett hav av blåblommande scilla.
Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ändrar sig stora delar av bebyggelsen i Nora radikalt. De låga envåningslängorna får en ansiktslyftning. Bostadshusen höjs i många fall till två våningar, fasaderna mot gatan målas i ljusa oljefärger i nyantikens anda. Husen smyckas med klassicistiska byggnadsdetaljer inspirerade av antikens formelement i knutlådor, takfot,  och fönster- och dörromfattningar.

Denna stil används framför allt i de nya praktfulla bostadshus som flera borgare, i takt med det ökade välståndet, bygger på sina handelsgårdar. De markerar sin betydelse genom att skilja sig från omgivningen med större längd och bredd, två höga våningar, ibland med putsade fasader utanpå trästommen försedda med pilastrar, kapitäl, gesimser, tempelgavlar och andra klassicistiska element. En paradentré vänder sig mot gatan. Ibland innehåller bottenvåningen handel och en trappa upp ligger paradrummen i fil mot gatan.

Fasaderna som skulle efterlikna kontinentens rikt smyckade fasader huggna i marmor och andra naturstensmaterial snidades i Nora av skickliga hantverkare i trä eller formades i puts på tegelplattor som spikades på husens timmerstommar.

Prästgatan – Rådmansgatan, kv Kroken 9, Hedborgska Gården

Hedborgska Gården som är uppförd 1855 av handlanden Sven Hedborg har en mycket rikt dekorerad fasad av pärlspåntpanel. Fasaden är smyckad med många klassicistiska formelement som pilastrar o lisener, gesimser med snidade tassar och tandsnittsfriser mm

Rådstugugatan 17, kv mars 4

Det lilla bostadshuset på Rådstugugatan 17, med sina vackra fönsteromfattningar i nyklassisk stil, har i bottenvåningen en handhyvlad fasadpanel med utskuret stenmönster, en så kallad rustik, som skall efterlikna natursten.

Prästgatan – Kungsgatan, kv Svanen 6, Wedbergska Gården

Den Wedbergska Gården ägdes under större delen av 1800-talet av den rike brukspatronen Anders Wedberg, kallad Norakungen. Huvudbyggnaden är uppförd i slutet av 1700-talet, och har en kalkputsad fasad som är uppbyggd på tegelplattor som spikats på husets timmerstomme. Putsfasaden har en rik dekor i nyklassisk stil med en kraftig, tandsnittsdekorerad fronton mot Prästgatan och en stenmönstrad rustik i nedervåningen.

Kungsgatan – Svartälvsgatan, kv Pelikan 10, Widénska Gården

Den ståtliga huvudbyggnaden till Widénska Gården uppfördes på 1840-talet av kronolänsman Erik Widén. Huset är av timmer med stående locklistpanel med halvrunda locklister. Den rika dekoren på takfot och gesimser är snidade i trä i klassicistisk stil med empirekaraktär.